Den andra dödssynden guillou recension
Jan Guillou gör upp tillsammans en girig tid
Ann Lingebrandt läser den nionde boken i serien ”Det stora århundradet”
Uppdaterad | Publicerad
Dödssynd nummer tvåär girighet. således flaggar Jan Guillou redan med titeln på sin nya roman för för att det guldglänsande talet kommer att få sig ett moralisk åthutning.
När författaren idag hunnit till bok nio av tio i sitt megaprojekt Det stora århundradet är det dags till den ekonomiska uppgångens maximalt adrenalinstinna decennium, då aktieindex pekade rakt upp inom skyn, fastighetspriserna steg tillsammans procent och Socialdemokraterna passade på att dopa marknaden med en avregleringspolitik såsom Thatcher och Reagan kunde nicka gillande åt. enstaka rusig finansdans i neon som vi ännu trettio år senare har baksmälla efter.
Det kommer att bli en prövning för hjälten Eric Letang, vars hjärta fortfarande klappar till vänster trots advokatbyråns framgångar. Hur ska en antikapitalist orientera sig i denna yuppievärld av snabba klipp? korrekt väl, ska det vis
Recension: "Den andra dödssynden" – Jan Guillou
Jan Guillous romaner "Ondskan” och "Vägen mot Jerusalem" har jag, tillsammans originalförfattarens godkännande, återberättat inom lättlästa versioner. Det skulle jag gärna göra även med hans senaste läsning "Den andra dödssynden", nionde och näst sista delen i det gigantiska romanprojektet "Det stora århundradet".
Inte till att Guillous språk existerar svårt att förstå. Pedagogiskt, ibland övertydligt, berättar han om avgörande skeenden inom talshistorien ur svenskt, europeiskt och, inte sällan, internationellt perspektiv. Men han blir ofta mångordig. Visst är kapabel man förtäta. Å andra sidan är just pratigheten, förmågan att elegant konversera, en del av charmen med Guillous prosa. Man trivs i hans sällskap.
Den nya boken utspelas vid talet, genomsyrat av girighet. Släkten Lauritzen ger sig in i fastighetsbranschen. Unga, nyutexaminerade civilekonomen Solveig Lauritzen, "affärsgeniet", får i uppgift att driva ett nybildat bolag, och det utför hon, åtminstone till enstaka bör